? Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

svar på frågor

asalam aleykom, ska svara på de frågor jag fick på frågestunden.
Isabell:Är en Hadith en berättelse som är nedskriven av profeten Muhammed? Vem kan skriva en Hadith? Kan man skriva en Hadith idag?
Är sunnah något man ska göra? Kommer sunnah från Hadither eller Koranen?

Svar: en hadith är något profeten sagt men de är nedskrivna av andra, när profeten salallahu aleyhim wa sallam dog så återberättade hans sahabi\sahabiyat\umm al-muminon (de troendes mödrar) och det skrevs ner. Nej man kan inte skriva hadither idag bara de som finns svårt att hitta något som inte sagts då och som fortfarande finns kvar i en autentisk kedja. Ja sunnah är något man gör och det står i Haditherna.

Isabell:Det står ngnstans i din man kan göra dikhr, innebär det att man säger inshallah?
Isabell
Om man är riktigt ful bör man använda hijab ändå? 
Vilka konstiga frågor jag ställer:P... Men jag läste ngnstans att om man misstänker att man får blickar på sig trots hijab så bör man använda niqab, o då slog tanken mig om man verkligen inte är vacker så får man inga blickar?, behövs hijab då?? Jag kanske är helt ute och svävar..

Svar: Dhikr är ihågkommandet av allah, så allt man minns allah med är dhikr inkluderat Insha´allah. Ja alla kvinnor ska ha Hijab för i koranen nämns de troende kvinnorna: ”Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner, sin makes söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersöner, närstående kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och sådana manliga tjänare, som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag. Troende! Vänd er till Gud i ånger [över era fel och synder]; kanske skall det gå er väl i händer!” [An- Nour;31]

och jag och en vän diskuterade det där med skönhet osv och egentligen vad är fult? för oftast den du tycker är ful tycker någon annan att den är Vacker Mashallah så smaken varierar.

Frågestund

asalam aleykom, nu kan du som läsare ställa dina frågor om mig bloggen islam och allt annat som cirkulerar runt i ditt huvud kommer dock besvara frågorna i ett inlägg om inte du nu vill ta det privat.
så fråga på!

dag 14 Få ståndaktighet

asalam aleykom översatt den sista artikeln i Becoma a better muslim challange, det har varit väldigt lärorikt och jag hoppas att det även gynnat er! 

 

 

Enligt Ibn al-Qayyim finns fem villkor för att uppnå Istiqamah i utförandet av handlingar:

1. Handlingen bör göras för Allahs skull ensam (Ikhlas).

2. Det bör göras på en grund av kunskap ('ilm).

3. Utförandet av Ibadah ska vara på samma sätt som de har påbjudits.

4. Att göra det på bästa möjliga sätt.

5. Begränsa sig själv för vad som är laglig när de utför dessa gärningar.

Enligt andra *Scholars i suluk, dvs beteende, det finns vissa steg som skall följas för att uppnå Istiqamah (ståndaktighet):

1.Alltid vara medveten om den slutliga destinationen, dvs Domedagen (Akhirah). Och för att använda denna medvetenhet på ett positivt sätt som ett motiv att göra goda gärningar. Ett sätt att göra det är genom att komma ihåg att en persons resa mot Akhirah startar så fort han / hon går bort och lämnar denna värld. En av Salafs sade: "Om du lever till morgonen vänta inte på kvällen och om du lever till kvällen vänta inte på morgonen."

2.Åtagande (Musharatah). Man måste göra ett åtagande/en förbindelse att man kommer vara ståndaktig och göra saker på rätt sätt och på bästa möjliga sätt. Tyvär är många muslimer för överseende på den punkten.

3.För att göra fortsatta ansträngningar (Mujahadah) för att föra detta åtagande till verklighet. Vissa muslimer vågar göra åtaganden (Musharatah), men vågar inte anstränga sig för att göra åtagandet verkligt.

4.Kontinuerlig kontroll och granskning av sina gärningar (Muraqabah). Att vara ärlig mot sig själv för att inte ge falska ursäkter för att inte uppfylla ett åtagande.

5.Själv ansvar (Muhasabah). Detta bör ske två gånger: först, innan vi börjar göra något, se till att det behagar Allah, att vi gör det för hans skull enbart, förverkliga det på rätta sättet som det ska göras. För det andra efter det att handlingen har gjort kontrollera om vi har uppnått vad vårt syfte var, och för att kontrollera  fel och brister, och att vi fortfarande kan ha gjort det bättre genom att inte vara tillfredställd med vår handling.

6.Att skylla sig själv för att inte göra det helt perfekt  efter att det har gjorts.  Att skylla på sig själv här är positivt genom att använda det som motiv och har för avsikt att göra saker bättre nästa gång. Detta leder till att ett annat engagemang och kontinuerliga åtaganden för att förbättra våra prestationer.

7. Strävan efter förbättring (Tahsin). Vi måste göra förbättringar i allt vi gör (dagliga aktiviteter, arbete, åtgärder, goda gärningar, dyrkan, etc.) som ett av våra mål.

8.Att vara ödmjuk inför Allah, inse att ingen är perfekt  utom Honom, söka Hans förlåtelse, vägledning och stöd.

 


fina bilder med fint budskap


Plocka ögonbrynen?

asalam aleykom, en fråga jag fått ofta om det är haraam eller inte och nu postar jag ett inlägg om detta från http://revertit.blogg.se.
Är det tillåtet att plocka ögonbrynen?

Vi vet om att plocka ögonbrynen är förbjudet i sharee'ah och alla lärda är enhälligt överens om det. Men varje dag så ser vi på de religiösa satellitkanalerna kvinnliga presentatörer och daa'iyahs som är utsmyckade, med plockade ögonbryn och påstår att detta inte är haraam. Vad är er dom gällande det?




Prisad vare Allâh


För det första:


Det är inte tillåtet för en kvinna att synliggöra någon del utav hennes kropp framför icke-mahram män. Det inkluderar ansikte och händer, som har blivit förklarat i svaret till frågan nr. 11774.


Förbudet är striktare om hon använt smink och utsmyckningar så att hon kan bli sedd utav män i det tillståndet. För mer information, var god läs svaret till frågan nr. 111839.


För det andra:


Vad beträffar att plocka ögonbrynen, så är det bevisat att Profeten [Sallallahu 'aleihi wa Sallam] förbannade den som gjorde det, vilket indikerar att det är en


Se svaret till frågan nr. 2162.


Efter att domen blivit tydlig från Profetens [Sallallahu 'aleihi wa Sallam] ord, som inte talade på grundval av hans egna lustar eller önskningar, utan det var uppenbarelsen som uppenbarade sig för honom, det som Muslimen måste göra är att följa honom och undvika det som förargar Allâh och medför Hans förbannelse på en person. Varje person är ansvarig för sig själv.


Vad angår dessa programledare och andra, så ber vi Allâh att vägleda dem till den rätta vägen och göra dem till ett bra exempel för andra kvinnor.


För mer information var god se svaret till frågan nr. 21393.


Och Allâh vet bäst.




Islam Q&A


Påsklov

asalam aleykom, äntligen lov känner mig slutkörd, hoppas det aldrig tar slut. Iallafall idag ska jag försöka hinna med mycket inshalah har 2 suror att läsa för min mualim och måste även hitta en bra väska min gamla är nu får liten så snälla har fått fotskav av att leta runt i affärerna efer något dugligt så jag ber er om en tjänst kan nio tipsa om en bra affär med axelremsväskor (helst i skinn).
bjuder på en rolig bild:
ps: en knäpp men äslkad syster höll på och driva och sa på skoj du borde ha dagens outfit på din blogg haha vad tycks det skulle vara trist har liknande kläder på mig varje dag, en svart jilbab köpt hos en syster i Rinkeby\husby m.m pris: 300 kr. haha lol kan tänka mig folks miner efter någon vecka "byter hon aldrig kläder?"

Dua

några dua man borde läsa oftare!
Ya muqallib al Quloob, thabbit qalbee alaa deenik
Vilket betyder ungefär: O vändare av hjärtan, fäst mitt hjärta vid din religion
”Allahumma, innaka afuwwun tuhibbul afwa fa´fu anna” - (Åh Allah, Du är All-Förlåtande, Du älskar förlåtelse, så förlåt oss).
"Allaahumma bismika ahyaa wa amoot "


-
Allaah, Med Ditt Namn lever jag och dör

(Al-Bukhaari, 7394)

brevet från shaytan till dig

skriven av en syster på facebook.

Från : Shaytan till DIG!

Adress: Helvetet


Datum: Start idag och varje dag för resten av ditt liv.


Kära Troende.


Jag såg dig igår när du började dagen med dina dagliga sysslor och arbeten. Du vaknade utan att be. Du välsignade inte ens maten du åt, eller bad innan du gick och lade dig igår. Du är så otacksam, jag gillar verkligen det hos dig.

Jag kan inte beskriva hur glad jag är att du inte ändrat din livstil, att du ändrat dina vanor. Din DÅRE, du är MIN!

Kom ihåg att du och jag har varit nära varandra i flera år, vi har gått stadigt tillsammans och ändå så älskar jag dig inte. Vill du veta sanningen så hatar jag dig! Därför att jag hatar det som Allah skapade av lera och som han sedan ville att vi skulle buga oss för. Som om jag som är skapad av eld skulle buga mig för dig?! Jag är överlägsen dig och bättre än dig. Jag gör inte misstag. Vad jag än gör så är det rätt. Jag använder mig av dig för att visa att Allah är fel.

Han sparkade ut mig från Jannah (Himmlen) och jag tänker använda mig av dig så länge som möjligt för att bevisa att jag har rätt och jag är bättre än er dårar. Mitt liv, min sista plats är Helvetet, men av all tid som Allah har gett mig kommer jag använda den så gott jag kan till att ta så många av er fånar med mig, till Helvetet.

Du förstår, Allah älskar dig och Han har stora planer för dig. Jag vet att jag har ingen makt över dig om du inte har valt att följa mig och inte glömmer att jag har lovat Allah att göra ditt liv till ett rent helvete! På det sättet kommer dubbelt så mycket närmare mig. Och det här sårar verkligen Allah. Tack så mycket! Jag visar Honom verkligen nu vem som är bäst av oss och att Allah gjort ett misstag. Alla goda tider som du och jag haft tillsammans. Vi har tittat på smutsiga filmer, svurit åt människor, varit hycklare, gjort otukt, sagt elaka och smutsiga skämt, skvallrat, baktalat folk, varit orespektfull mot vuxna, visat absolut ingen respekt mot moskén, kaxig attityd och säkerligen vill du inte ge upp allt detta. Kom igen din DÅRE! Låt oss brinna tillsammans förevigt. Jag har många heta planer för oss.

Så detta brev är bara ett brev av uppskattning från mig till dig. Och jag vill bara tacka dig för att du låter mig använda dig. Du är så lättlurad så att jag måste skratta åt dig. När du är frestad att begå en synd och sedan gör det så skrattar jag åt dig. Synder börjar ta sin andel av ditt liv. Du ser plötsligt 20 år äldre ut, jag behöver ett nytt offer. Så varsågod, lär dina barn hur man syndar. Det enda du behöver göra är att röka lite, dricka, fuska, spela, skvallra, begå otukt och lyssna på musik. Gör allt detta framför dina barn, så att de också gör så sedan. Barn är då du vet. Och sedan kommer dina barn vara hos mig i Helvetet också!

Ja, nu måste jag tyvärr gå för stunden. Men jag är tillbaka om några sekunder för att fresta dig med synder igen.

MVH

Iblees.

Budskapet.tv

asalam aleykom ni har väl inte missat nya kanalen på internet gjord av några bröder som håller föreläsningar varje söndag 19:00? subhanallah ni får inte missa denna underbara chans kom ihåg söndagar 19:00 ---> www.budskapet.tv

dag 13 Jihad un nafs

asalam aleykom, ingen översättning denna gång vill inte sabba texten med mina bristfälliga kunskaper i engelska så lär er nu mycket och försök leva efter det.
Short Reminder: "Jihâd an-Nafs (Striving against the Soul) means [1] striving to make oneself LEARN true guidance, and [2] to FOLLOW it after coming to know it, [3] CALLING OTHERS to it, and [4] BEARING WITH PATIENCE the difficulties of calling others to Allah." Imam Ibn al-Qayyim (rahimahullah) has mentioned four ways to strive against the soul and they are as follows: Firstly: By holding the soul to account, Secondly: By opposing it and not following its whims and desires, Thirdly: By making it patient in Allaah's obedience and Fourthly: By making it patient in refraining Allaah's disobedience."
I Want to Fight My Soul, so What is the Way?

By Nawwâl Bin Abdullâh

Adapted with slight modifications from a translation by Abû Iyâd Amjad Rafîq

All Praise is due to Allâh the Rabb of all the Worlds and prayers and peace upon the best creation of Allâh.

To proceed:

We hear many complaints from the people. Most of their complaints are related to their souls, which command them what is evil. They also complain about the evil of their actions. One of them says:

Indeed I have been put to trial with four, they did not afflict me
Except due to my misfortune and wretchedness
Iblîs, the world, the soul and the desire
How will this end when they are my enemies, all of them

So we find some of them saying ‘I have tried many times, repeatedly, to turn my soul away from committing these specific acts of disobedience but my efforts have failed.’

Another one says: ‘I tried to get my soul to perform acts of obedience (to Allâh), good and righteous deeds but I am not able to remain firm upon them, I leave them so quickly.’

And we hear a third one say: ‘I have repented from many evil actions and promised myself that I would not commit them again. However after the passing of time and being occupied much it did not take long before I returned to them. In fact I fell into others and increased in them.’

If we were to look at the condition of these people we would realise that among the reasons for their not being able to dominate and control their souls and not being able to remain firm upon what they have promised themselves is their lack of striving against their souls. In fact they have left the fetters and reins for the soul so that it leads them and plays with them however it wills. The soul is such that if it is not fought against and controlled it commands its possessor to commit evil and obscene deeds. These people, because they have not fought against their souls and controlled them in that which Allâh loves and is pleased with, are not able to remain constant in their (good) actions. For this reason it is necessary for them to control their souls for Allâh's pleasure and His obedience. Not that it should control them and as a result destroy them

It is vital that a person launches a war against his soul. One which is not haphazard or aimless but rather a firm and determined one in which he uses the weapons of faith (îmân), sincerity to Allâh (ikhlâs), patience (sabr) and supplication (du‘â). He uses them until he is able to overcome this mischievous enemy which is concealed between the two sides of his body [the soul, which commands the evil]. As a result he tames and pacifies it and makes it obedient, humble and submissive to the command of Allâh.

For this reason we find that Ibn al-Qayyim (rh) says: ‘Since the jihâd against the enemies of Allâh outwardly (i.e. physically) is a branch of the jihâd of the servant against his own soul for the sake of Allâh...’

The jihâd that is greater and mightier than the jihâd against the disbelievers and pagans is the jihâd of a person against his own soul for the sake of Allâh, just as the Messenger of Allâh said: “The Mujâhid is the one who struggles against his own soul in Allâh’s obedience.” [Tirmidhî who said it was Hasan Sahîh and Al-Albânî said: ‘Its isnâd is good’]

And when a person is not able to struggle against his own soul and overcome it in that which Allâh loves, he will not be able to fight against the external enemy, nor overcome it. How can he, when he is defeated and weak, both mentally and spiritually, and cannot even gain control of his own feeble soul?

Before entering into the discussion of how to fight against the soul it is necessary to mention a little section about the soul and its nature. Then we shall mention the cure for the soul and the way to purify it from its desires and lusts, if Allâh wills.

The Reality of the Soul

The soul continuously calls its owner to transgression, preference of the world, the desires and love of the delights and pleasures. But Allâh calls His servant to fear of Him, awe of Him and forbids the soul from its whim. He has prepared a mighty reward for the one who follows His command. The Exalted said:

And as for the one fears the standing in front of His Lord and restrains the soul from impure evil desires and lusts, verily, Paradise will be his abode. [Sûrah Nâzi‘ât 79:40-41]

The soul in its essence calls and commands the evil. Allâh the Exalted said:

Verily the (human) self is inclined to evil, except when my Lord bestows His Mercy (upon whomsoever He wills). Verily, my Lord is Oft-Forgiving, Most-Merciful. [Sûrah Yûsuf 12:53]

The soul was originally created ignorant and given to transgression. Knowledge, guidance and righteousness are things that befall it due to inspiration from its Lord and then by the struggle against it by its owner and his nurturing it and engaging it in jihâd. Allâh the Exalted says:

And those who strive in Our way We shall guide them to our paths and verily Allâh is with the doers of good (muhsinûn). [Sûrah Ankabût 29:69]

Allâh Azzawajall guaranteed the one whom He found trying and striving (against his soul) that He will be with him, will help him and will bring into reality his wish or desire (of domination over his soul). What then can a man desire after that?

And Ibn al-Qayyim (rh) said: “The travellers to Allâh, in all their different paths and diversity of their ways are agreed that the soul is a barrier between the heart and Allâh and that it (the heart) will not come close to Him, the Sublime, or arrive to Him except after killing his soul, abandoning it by opposing it and being victorious over it”

For this reason, it is obligatory upon us to fight and strive against it in order to travel (by this striving) in the straight path and to the clear success which Allâh Azzawajall has prescribed for us and which the best of the creation of Allâh, Muhammad has explained to us.

Know that striving against the soul does not occur except by four ways. Whoever follows them and applies them to his soul will have fought against it and protected it with the help of Allâh. Ibn al-Qayyim (rh) has mentioned these ways and they are as follows:

Firstly: By holding the soul to account
Secondly: By opposing it and not following its whims and desires
Thirdly: By making it patient in Allâh’s obedience
Fourthly: By making it patient in refraining Allâh’s disobedience

The First Way: Holding the Soul to Account

The destruction of the soul and the heart and their corruption is due to the neglect of calling the soul to account. There are very few amongst Allâh’s servants whom you will find calling their souls to account. One will ask it constantly: What did I intend with that word of mine, or that advice I gave, or when I called unto Allâh or when I commanded the good and forbade the evil (on a particular occasion)? Was that word which my tongue engaged upon and which my mouth uttered a word sincerely for Allâh? Did I desire the Face of Allâh with it? Or did I desire a portion of the world with it? What did I desire with that action, whether it was prayer, charity, fasting or putting and end to a certain evil? What did I hope for from it and what was the desire behind it? Did I hope for reward from Allâh for it and His pleasure, or was my hope for reward and praise from Allâh’s creation, showing off and seeking to be heard of?

In such a way does he question his soul and hold it to account for every word, movement and moment of rest. What did I hope for from it? And what did I desire by it?

May Allâh show mercy to Al-Hasan al-Basrî who said: “You will not find a believer except that he is (constantly) holding his soul to account. What did I intend with that word of mine? What did I intend with my food? What did I intend with my drink?”

Imâm Ahmad wrote: “The intelligent person is the one who controls his own soul (calls it to account) and acts (in preparation) for what comes after death...”, and what is after death? After death is the barzakh. After death there is accountability and punishment. After death are the Scales (upon which the deeds are weighed) and the Sirât (the bridge over Hellfire) and then it is either Paradise or Hellfire. So what have we prepared for what comes after death?! “...and the incapable person is the one who makes his soul follow its whim and has many expectations from Allâh.”

Such a person is the one who says ‘Allâh will forgive me, Allâh will show mercy upon me’, he covets all these things from Allâh and yet he does not perform the righteous actions and falls into many sins and acts of disobedience. Righteous actions are one of the means of entering Paradise. It is not sufficient for someone to have expectations (from Allâh) without making some effort and sacrifice and striving with his soul to perform righteous actions. Allâh Azzawajall frequently links îmân with righteous actions and it is also one of the ways of entering into Paradise. We ask Allâh to grant us His Gardens.

Umar ibn al-Khattâb said: “Call your souls to account before you are called to account and weigh your souls (i.e. your actions) before you are weighed for it will make the accountability easier for you tomorrow if you call your selves to account today” [Reported by Ahmad in his Musnad]

Mâlik ibn Dînâr (rh) said: “May Allâh show mercy to a servant who said :’Are you not the perpetrator of this action? Are you not the perpetrator of that action? Then he rebukes it, strikes it and confines it to the Book of Allâh and is becomes its master and guide.’”

How many souls are their who control and lead their owners into the darkness and then into destruction and refuge is sought from Allâh! Let a person therefore, be the leader, the commander and the forbidder of his soul and not the soul of him.

And Al-Hasan (rh) said: “A believer is a guardian over his soul. He calls his soul to account for the sake of Allâh. The reckoning on the Day of Judgement will be light upon a people who call themselves to account in the world and the reckoning on the Day of Judgement will be hard on a people who take this matter lightly.”

And Ibn Kathîr (rh) said: “The believer (constantly) returns to his soul (holding it to account) so he says: ‘What did I intend by this action?! What is for me and what is for it?! By Allâh I shall never return to it.’ If it is an act of disobedience for example, it is a way of guarding his soul. He asks it constantly and calls it to account with an intense and hard reckoning in this world so that the reckoning on the Day of Judgement is easy.”

How Do I Call Myself to Account?

Holding oneself to account is of two types: One before the action and the other after the action.

The First Type: It is necessary for the one who calls himself to account before he engages upon saying something particular or a particular action or any action for that matter, that he stops and looks with clear insight, not with his whim or desire, at this action. Is this action in itself good for him, will he acquire recompense and reward for it from Allâh? Or is this action disobedience which will lead to earning evil and increasing ones burdens?

If he sees that this action is good and there is benefit in it for his religion, his life and the Hereafter he then moves onto another matter.

And this is to see whether Allâh’s Face, His pleasure and the home of the Hereafter is desired by this action or is it merely for showing off, fame and seeking to be heard of? If he had desired Allâh’s Face by it then he should proceed with this action, whilst relying upon Allâh and seeking help from Him.

When he has finished from his action it is still necessary for him to call himself to account after he has acted. This enables him to see whether he made it sincerely and purely for Allâh or whether he was deceived (into thinking that it was) and satisfied with just merely performing the action, perhaps due to the praise of people. Then he forgets his initial desire and intention which was seeking the Face of Allâh. Was it better for him to perform that action or to fall short in executing it and abandoning it?

For this reason we find that the Prophet has strongly encouraged us to be quiet if we do not find any good and useful words to speak. He said: “Whoever believes in Allâh and the Last Day let him speak good or remain silent.” [Reported by Bukhârî and Muslim] Imâm an-Nawawî said: “When a person desires to speak, if there is definite goodness in his words for which he will be rewarded then let him speak and if it does not appear to him that there will be good in his words and that he will be rewarded then he should refrain from speaking.”

When a servant is strict and hard upon himself in such a way he will travel upon the path of goodness and success as a result of it. However, if he abandons his soul and neglects it he will be lead to the path of destruction and ruin by it, and into committing sins very easily without having the desire to seek forgiveness and repent from them.

The Second Type: Calling the soul to account after the action has been completed. This itself is of three types:

The first: A person brings the soul to account for an act of obedience which was performed and which fell short in fulfilling Allâh’s right. This means that it was not performed in the best possible way. The right of Allâh upon the servant in every act of obedience consists of six matters:

1. Sincerity in the action (for the sake of Allâh alone),
2. Pure devotion to Allâh in it,
3. Following and imitating the Messenger in it,
4. Seeing and observing excellence in it
5. Seeing Allâh’s Benevolence in it
6. Seeing one’s shortcomings (in performing this action) after all of this.

So a person will call himself to account. Has he considered all these things with care and attention, the way they ought to be? And did he fulfil them all in this action?

The second: A person calls himself to account for every action that he did, the abandonment of which would have been better for him than actually doing it.

The third: A person calls himself to account for a matter that is mubâh (permissible - with no reward or punishment resulting from it). Why did he do it? And did he desire the Face of Allâh and the home of the Hereafter by it so that he will have profited and succeeded? Or did he desire by it, the world and its temporary rewards and delights as a result of which he loses that success

A person will call himself to account so that one day when he is sixty years old he will be counting his days and will find that they are twenty-one thousand and six-hundred in number. He lets out a scream and says: “Woe be to me, I will meet my Lord with twenty-one thousand sins.

How will it be when there are thousands of sins in a day?!” Then he falls to the ground unconscious, and dies.

Let us therefore, look at the strictness and intensity of the way he called himself to account and the way in which he saw his sins to be against him. What then, will our condition be?!

One amongst the Salaf would choose a certain time, late at night, to call his soul to account. He would ask himself about the obligatory duties first and if he found any deficiency in them, he would complete them, either by fulfilling them or by making up for them.

Then he would call his soul to account with respect to the forbidden matters since he did something which the Sharee‘ah has forbidden or which the Prophet () warned against. So he would make up for it by seeking forgiveness from Allâh and then being remorseful and repenting from it.

Then he would hold his soul to account for its heedlessness. If he had been heedless of what he had been created for he would make up for it with the remembrance of Allâh, directing his attention towards Him and performing His worship. If he had been heedless with respect to a certain sin and went on to commit it, he would return to Allâh, seeking forgiveness from Him, repenting to Him.

He then goes on to call himself to account about what he said and uttered on a certain day, or to what his feet walked towards or what his hands grasped or what his eyes saw or what his ears heard and so on. He would therefore, see whether his action was in agreement with what Allâh is pleased with and whether he desired Allâh with his action and made it sincerely and purely for Him. Or did a blemish or impurity mix with his action such as showing off or seeking to be heard of, or opposing the command of Allâh (in the way that he performed his action).

Therefore, he throws against every one of his actions or his words two questions: For whom did I do it?! Was it for Allâh or other than Him? This a question about sincerity to Allâh. The other question: How did I do it?! Was it in agreement with the Book of Allâh and the Sunnah? Was it in agreement with the Sharî‘ah or did it oppose and contradict the Sharî‘ah (this is a question about following and imitating the way of the Messenger of Allâh .

There are Great Benefits in Calling the Soul to Account

Amongst them are:

1. Realising the shortcomings and weaknesses of the soul. Whoever does not know the weaknesses of his soul will not be able to put an end to them.

We can observe this quality in our Pious Predecessors. Due to the intensity with which they called their souls to account, they knew all their shortcomings and faults. Yûnus bin Ubaid said: “Indeed, I know of a hundred characteristics from among the characteristics of goodness and I do not know whether I possess a single one of them.” Therefore, we find him to be the most knowledgeable of people of his own self. He knows what his soul is in need of and what it hopes for and other such matters.

And Muhammad bin Wâsi‘ said: “If sins were to produce a smell, no one would be able to sit next to me”

2. Knowing the right of Allâh upon oneself. This will instill in the servant hatred of his own soul and its contempt. It will purify him from being amazed with his actions and also from showing off. Ibn al-Qayyim said: “Verily, hatred of the soul for the sake of Allâh is one of the characteristics of the Siddîqûn (the truthful and the sincere).”

Imâm Ahmad has mentioned in his book az-Zuhd that Wahb (ibn Munabbah) said: “It has reached me that the Prophet of Allâh, Mûsâ, passed by a man who was calling upon Allâh and was humbling himself. He (Mûsâ) said: O my Lord, show mercy to Him as I have shown mercy to Him. Then Allâh inspired to him: If he calls upon me until his...... I would not respond to Him until He looks at My right over Him.”

Looking at the right of Allâh opens the door towards submission, humility and defeat in front of Allâh. The one who reflects about the condition of the people nowadays will find that most of them do the opposite of this. They look at their own rights upon Allâh, at their needs from Him but do not look at the right of Allâh upon themselves.

We will find one of them when he is inflicted with a calamity or misfortune on account of what his own hands have committed, angry, irritated and grumbling. He does not even ask his ownself: What is the cause of this misfortune, this calamity? And he is not aware that it is due to his sins and his disobedience to Allâh.

Likewise we find that many amongst mankind have been cut off from Allâh and their hearts have been veiled from knowing Him. To Allâh then, is the complaint and there is no power nor movement except by Allâh.

The Second Way: Struggling Against the Soul by Opposing it and not Following its Desires

Ibn Taymiyyah (rh) says: “And this is by not following its desires and opposing what the soul desires. Opposing the soul occurs by opposing its desires and its desires do not arise except by following Shaytân. Therefore it is vital to oppose Shaytân and seeking refuge in and recoursing to Allâh from his whisperings and his plans. Shaytân enters upon the soul and penetrates into it with two matters or from two doors. It is necessary for us to know them, oppose them and to close them tight in the face of Shaytân the Accursed and Rejected:

The First: Due to excessiveness and squandering. This happens by giving ones soul whatever it desires of food, speech, sleep and other such matters which the soul makes its owner aspire for, what it cannot do without and what it loves. Therefore it is incumbent upon a person that he does not give his soul its need and desire in its entirety. He should not be extravagant and excessive in giving it food, sleep and other such delights and pleasures. When he shuts this door, against his own soul and against Shaytân he will acquire peace and security.

Thus, we will find that a person has been forbidden from excessive food and speech, letting the gaze wander too much, mixing with people and accompanying them in excess since giving the soul whatever it desires is among the things which if done excessively and continuously hardens to heart and makes it heedless. This leads to the hearts death and refuge is sought from Allâh! Thus, the door of fasting has been opened and we have been urged to fast. Even voluntary fasting has been strongly encouraged. Fasting puts an end to the desire and excessive eating. Thus Islam has encouraged fasting and made it beloved to its adherents.

Likewise, there is an excellence attached to the night prayer (tahajjud). It prevents a person from excessive sleep. A person will strive against his soul and wage war against it in order to pray during the night and fast during the day. He will continue in this until his soul submits and humbles itself to these acts of worship. The soul will then find the joy and delight of fasting and praying at night.

It is also, from the wisdom of Islâm that urges the Muslim to be silent unless he has something beneficial to say. The Messenger of Allâh said: ‘Whoever believes in Allâh and the Last Day, let him speak good or remain silent.’ Perhaps, due to his excessive speaking and shouting he will not be on his guard from the danger of falling into backbiting, lying, slandering and other such matters.

The Second: Being ignorant and heedless of Allâh’s remembrance. Shaytân exhausts himself in gaining mastery over the soul so that he can prevent it from Allâh’s remembrance. The one who remembers Allâh is in a strong fortress, protected from Shaytân as long as he does not forget or become heedless. Whoever becomes heedless, he will open up a small gap for the enemy by which he can get to him and then penetrate into his soul and whisper to it. This is why there is a strong encouragement and recommendation for making the various supplications and reciting portions of the Qur’aan during every moment and in every place until they become a sanctuary and a preventive measure for the one who uses them.

There exist, for example, supplications for the evening, the morning, for entering into the house and leaving it, for sleeping and awakening and others besides them. Fighting against the soul occurs by checking and curbing the defiance of its desires and its lusts. And with the abundant remembrance of Allâh a preventive barrier is set up against every destructive lust or transgressing desire.

Abû Hafs said: ‘Whoever does not oppose his soul at every moment and situation and does not make it perform those things which it dislikes, at all times, is deceived and has destroyed it (his soul).’

Al-Hasan (rh) said: ‘A believer becomes amazed with something (that he likes) and says: By Allâh, I desire you and you are certainly one of my needs. But by Allâh, there is no way towards you. How far you are, there is a barrier between me and you!’

A person knows what his soul wants and desires. It is therefore, essential for him not to give it everything that it covets and desires. It is also vital for him to confine and straiten his soul so that he does not go to excesses in giving it what it seeks.

We know that Umar (ra), when his wife desired a sweet (dish), forbade her from it because he knew than if she asks for a sweet (dish) today, she will ask for something else tomorrow which is greater. So he closed the door upon her at the very beginning. The condition of most people however, is that a person will be generous to his soul and shower upon his soul whatever it asks of him and even what it does not even ask of him. So his soul becomes tired and fed up due to his extravagance and excess. What is our condition then, when compared to that of our Pious Predecessors? We direct our complaint to Allâh!!”

The Third Way: Making the Soul Patient in Allâh’s Obedience

The soul runs away often from some acts of worship because they are amongst the things it does not desire. This continues due to certain causes prevent a person from desiring these acts of worship. Amongst them are laziness in performing acts of worship (such as prayer) and the love of sleep. As a result, the opportunity to perform much worship passes him by. It can also occur due to miserliness. A person will not give the obligatory charity or other things which are required of him so that they become endeared to the soul and the soul begins to aspire for them after it had been fleeing from them.

It is vital that there is a spiritual war, which can be intense and hard, but with a strong will, turning to Allâh, making continuous du‘â (supplication) to Allâh and requesting His help in this act of obedience to Him, this matter will be made easy for him. And Allâh will lighten his burden for him until these acts (of worship) are beloved to the soul.

All of this cannot occur except after fighting and struggling against the soul. A person will find himself in many trials and intense battles along with his capability of avoiding such actions. This means that a person, even though he is in need and capable of fasting, will not fast due to following his whims and even though he is capable he will not pray and as a result please his desires and his soul which commands the evil.

However, we find that another person fasts voluntarily, although he is not in need of fasting voluntarily (to curb his desires) and neither does his soul aspire towards fasting. Yet he still declares war upon his soul and fights against it (with fasting and prayer) so that he makes it do what he desires and not let it make him do what it commands and desires.

Therefore, patience when accompanied with performing those actions (such as prayer and fasting) upon which the soul perseveres is considered the greatest and most perfect form of patience as Ibn Taymiyyah (rh) has explained. And Ibn al-Qayyim (rh) said: “Verily, having patience in obedience (to Allâh) occurs by performing an act of obedience, then guarding it and being persistent in (performing) it.”

This is the thing which very few amongst us are able to do, that we show patience in continually observing obedience to Allâh and persisting in such obedience. This is because the soul gets bored with it and does not have the desire to perform it another time. At this stage showing patience and realising the great excellence this action has in the sight of Allâh is required. The actions most loved by Allâh are the ones which are performed continuously, even if they are small actions. The Messenger of Allâh used to love, when he performed an action, that he remained constant upon it.

The saying of the Prophet to Abdullâh bin Umar: “Do not be like so and so who would pray during the whole of the night and then abandoned it”, was nothing but a means of encouraging him to be constant in his good actions. It is also necessary that along with being continuous in ones actions, a person also beautifies them and excels in them and this occurs with having Ikhlâs (sincerity) and dings them in accordance with the command of Allâh and His Messenger .

The Fourth Way: Fighting Against the Soul and Making it Patient in Refraining from Allâh’s Disobedience

This means that a person holds his soul to account in order to make himself distant from falling into disobedience while also bearing in mind that the reasons and motives of falling into the sin are numerous. Among such reasons are the strength of ones youthfulness and manhood, since the youth are known to love the pleasures and joys of this world.

When a person turns away from an act of disobedience even though he has the opportunity and is capable of performing it, he has turned his soul away from the unlawful and has opposed his soul, pleasing Allâh thereby, and being obedient to Him. He has struggled with his soul and fought against it with a strong and intense battle. As a result of this he overcomes and dominates it and he will receive success and prosperity in this world and the Hereafter with the permission of Allâh.

And Shaikh-ul-Islâm (rh) said: “Showing patience in (avoiding) the unlawful things is more excellent than showing patience in calamities and afflictions. Whoever abandoned an act of disobedience although he was capable of performing it is one whose fight against his soul is most intense and most excellent. This is because he left a thing which his soul tempted him with and made him aspire for. So he opposed it and was capable of defeating it.”

This is why the youth who is tempted by a women of rank and beauty and says to her: “I fear Allâh” will be amongst the seven whom Allâh will shade on the Day when there will be no shade except for His, because he prevented his soul from committing what it desired and wanted and at the same time he was capable of performing it.

Likewise, the one who lowers his gaze although he has the opportunity and capability to look at something unlawful is amongst those who fight against and deter their souls. Along with that he will receive a mighty reward in this world and the hereafter.

Also, the one who keeps his hearing away from the forbidden things such as music and singing, backbiting, slandering and lying, is a fighter against his soul and he will obtain a reward from Allâh if his action was to please Allâh.

A similar analogy can be made for every matter that makes a person distant from his Lord or earns His anger. It is vital for a person to be far from it and to oppose his soul in performing it.

And how excellent is the saying:

Oppose the soul and shaytân and protect it (the soul)
They (seem to) give you sincere advice, so restrain them both

Therefore, a person must oppose his soul and call it to account constantly. As a result of this he must make it patient in doing acts of obedience and refraining from acts of disobedience. He should also make it patient in being continuous in performing the righteous actions so that he ascends with them, to the highest of positions, to the pleasure of Allâh and to everlasting happiness.

I ask Allâh, the Most High and the Powerful to benefit us with what He has taught us and to teach us that which will benefit us and that He forgives our mistakes. We ask him to help us against our souls and that He does not leave us to rely upon ourselves for a single moment, verily, He is capable of that and Allâh knows best.

Prayers and peace upon our Prophet Muhammad and upon his family.

Written by
Nawwâl bint Abdillâh
May Allâh forgive her, her parents and all the Muslim men and women.

Om bloggen

Asalam aleykom! här kommer lite uppdaterad fakta om bloggen och mig p.g.a fler läsare och nya besökare :)
jag började blogga ett litet tag efter att jag börjat praktisera min älskade religon Islam och satt på mig Jilbab, en av anledningarna var för att kunna dela med mig allt det vackra jag hittar om Islam, och på så sätt öka min och er kunskap (Ilm). Det har varit väldigt lärorikt och jag hoppas jag fortsätter blogga långt framöver.
tillbaks till mig jag som driver bloggen heter Mona och är somalier (född här men hjärtat där) och jag drver bloggen som deltidsjob alltså studerar jag resten av tiden :)
Jag är Muslim som följer islam utmed salaf-us-salihs förståelse

hoppas ni finner lika mycket nytta i bloggen som jag gör!
kontakt: salaf-blogg@hotmail.se

dagens hadith

Annas - må Allah vara nöjd med honom - berättade, profeten - frid vare över honom - sade: "Man är inte troende [Uppnår rätt (full) grad av tro, (Iman)] förrän man älskar för sin broder det man älskar för sig själv" [al-Bukhari & Muslem]

Tänk efter.

Count the blessing that Allah has bestowed upon you


When the morning comes, remember that the sun is shining upon thousands of miserable women, but you are blessed; it its shining on hundreds of hungry women, but you have plenty to eat; it shines on thousands of women who are imprisoned, but you are free; it shines on thousands of women who have been stricken with calamity and lost their children, but you are happy and healthy. How many tears flow down women's cheeks, how many mothers' hearts are filled with pain, how many screams come from girls' throats... but you are smiling and happy. So praise Allah, the Exalted, for His Kindness, protection and generosity.


Sit and think, and be honest with yourself; look at the numbers and statistics. How many things do you own, how much wealth do you possess, how many blessings do you enjoy, how many things do you have that bring you delight? Beauty, wealth, children, shade, a home, a country, light, air, water, nourishment, medicine? Rejoice and be of good cheer.


"Buy with charity the du'â and love of the poor and needy"


(You can be that happiest women in the world, Sida.45)

(hittade den på en systers logg)

dag 12 sabr och shukr

Från:muslim.se


Kort om Sabr (Tålamod)

Vad säger Koranen om de som har sabr?

Koranen nämner ordet sabr 90 gånger och nedan tas det upp några få exempel;

Troende! Sök med tålamod (Allahs) hjälp i bönen! Allah är sannerligen med de tålmodiga, de som håller ut.[Al-Baqarah 2:153]

Vi skall visst låta er utstå prövningar genom fruktan, hungersnöd, förlust av egendom och liv, och frukten (av ert arbete). Förkunna för de tålmodiga och uthålliga ett glatt budskap, för dem som när de drabbas av olycka och motgång säger: ’Vi tillhör Allah och till Honom skall vi återvända.’ Förkunna för dem att deras Herre skall välsigna dem och innesluta dem i Sin Nåd; det är de som är rätt vägledda.[Al-Baqarah 2:155-157]

…och änglarna kommer emot dem från alla portar (och välkomnar dem). Fred! (Detta är lönen) för ert tålamod och er uthållighet! Vilken lycka i dessa boningar[13:24]

Vad har Profetensagt om sabr?

”Sa´d ibn Abi Waqqas  sade: ”Jag frågade Profeten
vem av människorna som blir hårdast prövad?” Han svarade:. ’Profeterna, sedan folket som agerar rätt, och så vidare till olika slags människor. Människan testas i enlighet med hans tro. Desto starkare tro, desto svårare prövningar, desto svagare tro, desto lättare prövningar. Den troende fortsätter att prövas tills han går på jorden med alla hans felaktiga gärningar förlåtna.” (al-Bukhari)

Ingen kan ges en bättre och mer omfattande gåva än tålamod.”(al-Bukhari och Muslim)

Febern får felaktigt agerande att falla bort från människan som löven faller från trädet.”

Den sjukes bön kommer aldrig bli oaccepterad, tills han blir bättre.”

Vad säger Sahaba (följeslagarna) om sabr?

Áli ibn Abi Talib
sade: ”Sambandet mellan tålamod och iman är som sambandet mellan huvud och kropp. Om huvudet huggs av, blir kroppen betydelselös.” Sedan höjde han sin röst och sade: ”Verkligen, den som inte har tålamod har inte iman, och tålamod är som ett riddjur som aldrig blir trött.”

Áli ibn Abli Talib sade: ”Sabr betyder att söka Allahs hjälp.”

Följande riktlinjer kan berätta om händelsen är ett straff eller prövning:

· Om olyckan är resultatet från ett agerande av lydnad till Allah, så som att bli sårad i Jihaad, eller förlora alla sina pengar när man emigrerat för Allah skull, eller förlora jobbet när man blivit muslim, eller ökar sitt åtagande till Islam, då är det en prövning. Den som bär det med tålamod blir belönad, men om man reagerar argt då förtjänar man Allahs vrede.

· Om olyckan är resultatet från en synd, så som en sexuellt överförande sjukdom eller illamående efter att ha druckit alkohol och tagit droger, osv, då är detta ett slags straff som kommer i denna värld (motsatt att det blir uppskjutet till Domedagen).

· Om olyckan varken sker i samband med en bra gärning eller en synd – så som andra sjukdomar, förlora ett barn, eller dåliga affärer – då beror det på personens situation. Om han är bra och tillgiven, då är det en prövning men om han är syndig då är det ett straff.

En person ska inte prisa sig själv, utan han ska istället kritisera sig själv för hans brister och sträva efter att nå fulländning. Han kommer tjäna på olyckor i vilket fall som helst, om han har tålamod och hoppas om belöning.

Förklaringen av Sabr

Sabr betyder i grunden ’att uppehålla’, ’avhålla’, ’sluta’. Spirituellt sätt betyder Sabr ’att sluta oss själva från förtvivla och hamna i panik, stoppa våra tungor från att klaga, stoppa våra händer från att slå våra ansikten, slita våra kläder vid tider av sorg och stress. 

Ámr bin Úthman al-Makki sade: ”Sabr betyder att vara nära Allah och lugnt acceptera de prövningar Han skickar, utan att klaga eller känna sorg.”

Sabr och Shakwah (att klaga)

Indelat i två grupper:

1. Att klaga till Allah, vilket inte motsäger Sabr. Flera Profeter gjorde det, t.ex. Yaqoob  sade:

Min sorg och min smärta anförtror jag bara Allah… [12:86]

Profetensade: ”O Allah, jag klagar till Dig om min svaghet och hjälplöshet.”  

2. Att klaga till människor, antingen direkt, genom ord eller indirekt genom sättet vi ser ut eller uppför oss på. Detta motsäger Sabr.

En del har stark sabr i att ex. göra gärningar av dyrkan (så som att be, fasta, Hajj) men lite sabr i att kontrollera sig och avhålla sig från sina lustar och begär och kan då hamna i haraam. Eller så kan man ha mycket sabr i att avhålla sig från haraam gärningar medan sabr i att följa order och göra ibadah är svag. En del har inget sabr, och de som är bäst är de som har sabr i bägge delarna.

Hur får vi sabr?

Om en person inte har det naturligt, då kan han få det genom att agera som att han hade det, tills det blir naturligt.

Profeten
sade: ”Den som försöker ha sabr, Allah kommer hjälpa honom att han sabr.” 

Hur stärker vi vår sabr?

1. Kunskap. Genom kunskap förstår vi fördelarna med att följa Allahs order och känslan av lycka och fullbordande efter att ha uppnått det. Genom att förstå vad det förbjudna för skada och onda.

2. Agera. Om personen vill att resonemang och religion ska övervinna hans lust och begär, då måste han stärka det första och försvaga det senare.  

3. Stärka resonemang och religion, vi har följande vapen till förfogan:

·  Komma ihåg Allahs ära och storhet, och känna att Han är för mäktig för att syndas mot för Han är den All- seende och All-hörande. Den som tänker på Allahs storhet kommer inte känna lugn när han begår synder.

· Om vi säger att vi älskar Allah, då borde vi inte vara olydiga mot Honom, på grund av den kärleken. De som avstår från felaktigt agerande på grund av kärlek till Allah har högst status i Allahs ögon, precis som de som dyrkar Honom utav kärlek till Honom. Det är en skillnad mellan den som avstår utav kärlek till Allah och den som avstår på grund av fruktan för Hans straff.

· Vi ska tänka på de välsignelser och tjänster Allah ger oss, den som behandlat dig bra vill du väl inte vara elak mot?

· Vi ska komma ihåg Allahs straff och vrede, Han kommer vara arg på den som fortsätter begå felaktiga gärningar.

· Tänk på det man förlorar när man begår felaktiga gärningar, i detta liv och i Nästa. Tillräckligt är att man förlorar sin iman (tro), den minsta iman är värt mycket mer äb allt i denna värld. Subhan Allah.

· Vi ska smaka på iden att vinna över shaytaan, om vi vinner över honom och våra begär och lust är det en stor lycka som ger stora belöningar.

· Vi ska tänka på det som Allah lovat de som kontrollerar sina lustar och begär, och avhåller sig det som är haraam.

· Vi ska tänka på den speciella relationen med Allah, som Han berättat om:

Allah är sannerligen med de tålmodiga, de som håller ut.[2:153]

För Allah är med de som fruktar Honom och  de som gör det goda och rätta[16:128]

Verkligen Allah är med de som gör rätt.[29:69]

· Tänk på döden som kan komma när som helst.

· Vi ska inte tänka på dåliga saker och ider, om de kommer ska vi inte låta dem stanna kvar.

· Vi ska tänka på hur liten tid vi stannar på jorden. Ingen vill känna att det ända han gjort är dåliga saker, förutom den som har dött hjärta och som inte bryr sig.

Vi måste sträva vårt bästa att nå fullkomlighet, och det bästa sättet att stoppa dåliga vanor som vi gör är att undvika platser där det finns fitnah och frestelser. Det bästa sättet att skydda oss från att göra fel är att hålla oss borta från allt som kan leda dit. Shaytaan får personen att se något gott i något fel, och kallar honom till det som är gott; och när man kommer nära så faller man i fällan. Shaytaan kommer inte rakt på han kommer bakvägen. 

Subhanaka Allahomma wa bihamdika ashhado an la illah illa Ant astaghfiroka wa atobo ileyk.



 

Tacksamhet(shukr) en väldigt fin artikel från en ärad systers blogg kan tyvär inte få med hela artikeln så klicka er in på denna länk för att läsa --->  http://apg.blogg.se/2010/january/tacksamhet.html


och kom ihåg att gud prövar de han älskar!
Allah säger: "Och minns Mig, så ska Jag minnas er. Var Mig tacksam och förneka Mig inte." (Koranen 2:152)
Och han har sagt till oss att det är bara de som är tacksamma till Honom som verkligen dyrkar Honom: "...Och var tacksam till Allah, om det är Honom som ni dyrkar." (Koranen)
Allah har nämnt tacksamhet tillsammans med iman. Och Han har gjort det klart att Han inte vinner något på att straffa Sitt folk om de är tacksamma till Honom och tror på Honom: "Varför skulle Allah straffa er om ni har tackat (Honom) och tror (på Honom)..." (Koranen 4:147)
Med andra ord, om du utför de plikter du skapats för, nämligen tacksamhet och iman, varför skulle Allah då straffa dig?
Allah har delat in människorna i två kategorier. De tacksamma (shukr) och de otacksamma (kufr). Det som Han ogillar mest är kufr och människorna av kufr. Det Han tycker bäst om är tacksamhet och människor av tacksamhet. "Vi har visat honom (människan) vägen vare sig han är tacksam eller otacksam (det förblir hans vilja)." (Koranen 76:3)
Enligt Koranen så sa profeten Sulayman: "...Detta är en nåd från min Herre, han vill pröva mig om jag är tacksam eller otacksam! Den tacksamme har (själv) gott av sin tacksamhet, och den som är otacksam (vållar inte Allah någon skada); min Herre är sig själv nog och Han är den givmilde Givaren!" (Koranen 27:40)
Allah säger: "Och minns! Er Herre tillkännagav (för er): 'Om ni visar tacksamhet ska Jag ge er mer (belöningar), men om ni visar otacksamhet, så är sannerligen Mitt straff verkligen förskräckligt" (Koranen 14:7)
"Om ni förnekar (Allah), så sannerligen har Allah inget behov av er; men Han tycker inte om otacksamhet från sina slavar: Om ni är tacksamma, så är Han nöjd med er..." (Koranen 39:7)
Det finns många ayaat i Koranen där Allah jämför tacksamhet (shukr) och otacksamhet (kufr). T.ex. "Muhammad är ingenting annat än ett sändebud och (andra) sändebud har kommit och gått före honom. Om han dör eller stupar i strid, kommer ni då vända om? Den som vänder helt om, vållar inte Allah någon skada men Allah skall belöna den som visar tacksamhet." (Koranen 3:144)
Tacksamhetens belöningar
Belöningen för tacksamhet är obegränsad.: "...Om ni visar tacksamhet ska Jag ge er mer (belöningar)..." (Koranen 14:7)
I jämförelse är andra belöningar och gudomliga tjänster beroende av Hans vilja, t.ex.;
lättnad från fattigdom: "...om ni är rädda att fattigdom (hotar er, bör ni veta) att Allah i Sin godhet skall sörja för er, om det är Hans vilja..." (Koranen 9:2)
besvarande av böner: "Nej, det är Honom ni anropar; och om det är Hans vilja räddar Han er då från det ni bad Honom om..." (Koranen: 6:41)
rizq (provision, uppehälle m.m): :"...Han ger uppehälle till den Han vill..." (Koranen 42:19)
förlåtelse: "...Han förlåter den Han vill och Han straffar den Han vill..." (Koranen 48:14)
gudomlig nåd: "Efter vad som skett vänder sig Allah till den Han vill och innesluter honom i Sin nåd..." (Koranen 9:27)
Men Allah har gjort belöningen för tacksamhet fri från några villkor, som i:
"...och vi skall belöna dem som visar tacksamhet." (Koranen 3:145)
"...men Allah skall belöna dem som visar tacksamhet." (Koranen 3:144)
Iblis och tacksamhet
När Allah's fiende insåg förtjänsten med tacksamhet, gjorde han det till sitt stora mål att hålla människor borta från det:
"Och jag skall ansätta dem framifrån och bakifrån, från höger och från vänster; och du kommer att finna de flesta av dem otacksamma." (Koranen 7:17)
Allah har beskrivit de tacksamma människorna som väldigt få:
"...men få är de bland mina tjänare som känner tacksamhet." (Koranen 34:13)
Tacksamhet och ´Ibadah
Allah förklarade i Koranen att de enda människorna som sannerligen dyrkar Honom är dem som tackar Honom, så dem som inte är bland dem de tacksamma människorna är inte bland människorna av 'íbadah:
"...Och var tacksam till Allah, om det är Honom som ni dyrkar." (Koranen)
Han instruerade sin slav Musa (as) att ta emot det Han gett honom med tacksamhet:
"...Musa! Jag har utvalt dig av alla människor genom: (att anförtro dig) mitt budskap och (låta dig höra) mitt ord; håll därför fast vid allt som Jag har gett dig och (visa att) du hör till de tacksamma!" (Koranen 7:144)
Allah har sagt till oss att Hans välbehag kan vinnas genom tacksamhet:
"...men visar ni tacksamhet är Han tillfredsställd för er skull..." (Koranen 39:7)
Allah prisade Ibrahim (as) för hans tacksamhet över Hans gåvor:
"Ibrahim var en föregångsman och, i sin rena, ursprungliga tro, ett exempel. Han böjde sig under Allah's vilja och var inte en sådan som ger avgudar sin dyrkan. Han var alltid tacksam mot (Allah) för Hans välgärningar, Han som hade utvalt honom och lett honom till en rak väg." (Koranen 16:120-121)
Allah nämnde att tacksamhet är syftet med skapelsen:
"Allah förde er ut ur era mödrars sköten, ovetande om allt, och gav er hörsel, syn och hjärta; kanske känner ni tacksamhet (mot Honom)." (Koranen 16:7)
"Och Allah skänkte er segern vid Badr, då ni var en oansenlig skara. Frukta därför Allah - kanske skall ni tacka (Honom)." (Koranen 3:123)
Så väl som att det var syftet med skapelsen, var tacksamhet också syftet med att skicka profeten (saas):
"Och bevara Mig i minnet, så skall jag minnas er; var Mig tacksam och förneka Mig inte!" (Koranen 2:152)
Hadither om tacksamhet
Det berättades att profeten (saas) stannade uppe hela natten och stod tills hans fötter svullnade. När han blev frågad, "Varför gör du det här, när Allah har förlåtit alla dina tidigare och framtida missgärningar?" Han svarade, "Skulle jag inte vara en tacksam slav?" (al-Bukhari, Muslim)
Profeten (saas) sa till Mu'adh (ra): "Vid Allah, jag älskar dig, så glöm inte att säga i slutet av varje salah, 'O Allah, hjälp mig att minnas dig och tacka Dig och dyrka Dig väl'" (Ahmad, Tirmidhi).
Ibn 'Abbas (ra) berättade att profeten (saas) sa: "Det finns fyra egenskaper, vem helst som är given dem har sannerligen blivit given det bästa i denna värld och i nästa. Det är:
ett tacksamt hjärta (som är tacksamt till Allah),
en ihågkommande tunga (som nämner Allah ofta),
en uthållig kropp (som uthärdar genom prövningarna som Allah må sända),
en trogen fru (som inte lurar honom på sin kropp och hans rikedom)."
Al-Qasim ibn Muhammad berättade från A'ishah (ra) att profeten (saas) sa: "Ingen välsignelse tilldelas en slav och han inser att det är från Allah, utan att belöningen av att visa tacksamhet för den, är skriven för honom. Allah känner aldrig ångern från sin slav för en missgärning han har begått, utan att Allah förlåter hans missgärning innan slaven söker förlåtelse. Ingen man köper en dräkt med sina egna pengar, sedan sätter på den och tackar Allah, utan att Allah skall ha förlåtit honom alla hans missgärningar innan dräkten når hans knän."
Profeten (saas) sa: "Allah är nöjd med sin slav om, när han äter något, tackar han Allah för det, och när han dricker något, tackar han Allah för det." (Muslim)
Shu'bah sa: "Al-Fadl ibn Fudalah berättade att abu Rajah al-'Utaridi sa: 'En gång såg vi 'Imran ibn al-Husayn bära vackra kläder som vi aldrig hade sett förut eller sen dess. 'Imran sa till oss att profeten (saas) sa: "Om Allah skänker Sin välsignelse till sin slav, tycker Han om att se resultatet av den välsignelsen på honom."'"
Ibn Shu'aib berättade från abu Ishaq från abu'l-Akhwas som berättade att hans far sa: "Jag kom till Allah's budbärare (saas) och såg ovårdad och sjaskig ut. Han frågade mig, 'Har du några tillhörigheter?' jag sa, 'Ja.' Han frågade mig vad, och jag sa till honom, 'Jag har allt. Allah har gett mig kameler, hästar, slavar och får.' Profeten (saas) sa: ' Om Allah har gett dig allt det, låt Honom då se Sin välsignelse på dig.'"
Abu'd Dunya berättade hadithen av Abu 'Abdi'r-Rahman as-Silmi från ash-Sha'bi, från an-Nu'man ibn Bashir, som sa: "Allah's budbärare (saas) sa: 'Att prata om Allah's välsignelse är tacksamhet och att ignorera den är otacksamhet (kufr). Den som inte visar tacksamhet för en liten välsignelse kommer inte visa tacksamhet för en stor välsignelse, och den som inte visar tacksamhet till människor kommer inte visa tacksamhet till Allah. Att vara med en grupp är en välsignelse, och att vara ensam är ett straff.'"
Ibn Abi'd-Dunja berättade att 'A'ishah (ra) sa att profeten (saas) kom in till henne en dag och såg en liten bit bröd på golvet, så han plockade upp den och torkade av den, och sa sedan till henne: "O A'ishah, behandla välsignelserna från Allah med respekt, för när de lämnar ett hushåll kanske de aldrig kommer tillbaka till dem."
Ad-Darwardi berättade från 'Amr ibn abi Amr från Sa'id al-Maqburi från abu Hurairah (ra) att Allah's budbärare (saas) sa: "Allah sa: 'Den troendes position i relation till Mig är av de bästa: han prisar mig till och med när Jag drar själen ur hans kropp.'"
Abu Hurairah (ra) berättade att profeten (saas) sa: "Om någon av er skulle vilja se den stora välsignelsen från Allah på sig, låt honom då se på dem som är mindre lyckosamma än honom, inte dem som verkar ha det bättre än honom."
Sahabah och Tabi'in och tacksamhet
Salman al Farsi (ra) sa: "Det fans en man som blev given mycket av denna världens lyx och sedan togs det bort från honom. Men han fortsatte att prisa och tacka Allah tills allt hade tagits bort från honom, även hans säng. Och då fortsatte han ändå att prisa och tacka Allah. En annan man, som också hade blivit given mycket av denna världens lyx frågade honom, 'Vad prisar och tackar du Allah för?' Mannen sa, 'Jag prisar och tackar Honom för välsignelser som, om andra frågade mig om att ge dem till dem i utbyte mot allt vad de har, skulle jag aldrig ge upp dem.' 'Vad kan de vara?' frågade den andra mannen. 'Kan du inte se?' frågade den första mannen. 'Jag har min syn, min tunga, mina händer, mina fötter...'"
Mukhallad ibn al-Husayn sa: "Definitionen av tacksamhet är att avstå från missgärningar."
Abu Hazim sa: "Varje välsignelse som inte tar dig närmare Allah är en katastrof."
Sulayman sa: "Att komma ihåg Hans välsignelser får en att älska Allah."
Hammad ibn Ziyad berättade att Laith ibn abi Burda sa: "Jag reste till Medina där jag mötte Abdullah ibn Salam som sa till mig: 'Skulle du vilja besöka en plats som besökts av profeten (saas) och vi ska erbjuda dig sawiq och dadlar?' Sedan sa han: 'När Allah samlar människorna på domedagen, kommer Han att påminna dem om Hans välsignelser. En av Hans slavar kommer att säga: "Påminn mig om någonting," och Allah kommer att säga: "Minns när du stod ansikte mot ansikte med den och den svårigheten och du bad till Mig, så Jag befriade dig från den. Minns när du färdades på den och den platsen och du frågade Mig om att ge dig en reskompanjon och Jag gjorde det. Minns när du frågade om den och den dotterns hand av den och den, och andra också frågade efter hennes hand, så jag gav henne till dig för giftermål och höll dom andra borta." Hans slav kommer att stå framför sin Herre, Som kommer att påminna honom om Hans många välsignelser.'" Han som berättade denna historia (Laith) grät redan och sa, Jag hoppas att ingen kommer att stå framför sin Herre på detta sätt, för att en som kommer att göra det kommer att bli straffad." (D.v.s. om Allah måste peka ut det som borde vara uppenbart, så är detta ett tecken åp en människas otacksamhet och han kommer att bli straffad.) Bakr ibn Abdullah al-Muzani sa: "När en man står öga mot öga med svårigheter, kan han be till Allah och Allah kan befria honom från motgångar. Sedan kommer shaitan till manen och viskar, 'Det var inte så dåligt som du trodde.' På så vis kommer mannens tacksamhet att bli försvagad."
Zazan sa: "Allah's rättighet över en man som njuter Hans välsignelser är att en sådan man inte borde använda Hans välsignelser till att begå missgärningar."
En man med kunskap sa: "Allah's välsignelse till oss i att hålla den här världens lyx ifrån oss, är större än välsignelsen i det som han har gett oss, för Allah ville inte att hans profet skulle ha den här världens lyx. Så jag föredrar att leva på det sätt som Allah föredrog för hans profet, än att leva ett liv som Han ogillade för honom."
Ibn abi'd-Dunya sa: "Det berättades för mig att några lärda sa: 'Den lärde borde prisa Allah för att ha undanhållit honom det här livets lyx, på samma sätt som han borde prisa Honom för det Han har skänkt honom. Hur kan ni jämföra välsignelserna och lyxigheterna för vilka han kommer att stå till svars för med undanhållandet av lyxigheter vilket är en befrielse från bli prövad, och vilket håller hans sinne fritt att dyrka och ihågkomma Allah? Så han borde tacka Allah för allt det.'"
Det har blivit sagt: "Tacksamhet är att ge upp missgärningar."
Ibn al-Mubarak sa: "Sufyan sa: 'Han förstår inte religionen ordentligt som inte räknar svårigheter som en välsignelse och lättnader som en katastrof.'"
Tacksamhet på olika sätt
En man sa till abu Hazim: "Vad är ögonens tacksamhet?" Han sa, "Om du ser goda saker, så pratar du om dem, och om du ser dåliga saker, så håller du tyst om det." Han frågade, "Vad är öronens tacksamhet?" Han sa, "Om du hör någonting gott, så accepterar du det, och om du hör någonting dåligt, så förnekar du det." Sen frågade han, "Vad är händernas tacksamhet?" Han sa, "Ta inte det som inte tillhör dig, och håll inte tillbaka från att betala det som du ska till Allah (zakat)." Sedan frågade han, "Vad är huvudets tacksamhet?" Han sa: "Att ha kunskap i det." Sedan frågade han: "Vad är ens privata delars tacksamhet?" Han citerade:
"...som håller sina begär i styr (och inte ger fritt utlopp åt sin lust) med någon annan än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter - inget klander kan då riktas mot dem, men de som går längre är syndare..." (Koranen 23:5-7)
Vad gäller dem som bara visar tacksamhet med tomma ord och inte tackar på andra sätt, de är som en man som har en dräkt och allt han gör med den är att röra vid den, men han sätter den inte på sig: den kommer aldrig att skydda honom från hettan, kylan, snö eller regn.
Sujud (nedfallande) av tacksamhet
När Allah's budbärare (saas) brukade få goda nyheter, brukade han göra sujud (nedfallande med pannan mot marken) och tacka Allah. 'Abdu'r-Rahman ibn 'awf (ra) berättade : "Profeten (saas) kom in till oss i moskén, stod vänd mot qibla, gjorde sedan sujud (nedfallande) och förblev i sujud en lång tid. Jag sa till honom: 'O Allah's budbärare, du gjorde sujud under en så lång tid at vi trodde att Allah hade tagit din själ.' Han (saas) sa: 'Jibril kom till mig med goda nyheter. Han sa till mig "Allah säger, 'Vemhelst som sänder välsignelser över dig, så kommer jag att sända sextio välsignelser över honom i gengäld, och vemhelst som hälsar dig, skall jag hälsa honom i gengäld,'"Så jag gjorde sujud (nedfallande) och tackade Allah.'"
Sa'id ibn Mansur berättade att Abu Bakr (ra) gjorde sujud (nedfallande) när han hörde nyheten om att Musaylimah hade blivit dödad, och Ka'b ibn Malik (ra) gjorde sujud när profeten (saas) talade om för honom de goda nyheterna att Allah hade förlåtit honom.
Alla ens goda gärningar kan inte ens betala för en av Allah's välsignelser
En troende dyrkade Allah i femtio år, så Allah talade om för honom att Han hade förlåtit honom. Mannen sa, "O Allah, vad finns det att förlåta när jag inte har gjort någon missgärning?" Så Allah orsakade att en nerv i hans nacke gav honom smärtor så att han inte kunde sova eller be. När smärtan lättade och han kunde sova kom en ängel till honom, så han klagade till ängeln över smärtan han hade utstått. Ängeln sade till honom: "Din Herre säger till dig att dina femtio år av gudsdyrkan är för att betala för lindringen av smärtan."
Ibn abi'd-Dunya nämnde att Dawud (as) frågade Allah: Vad är den minsta av Dina välsignelser?" Allah uppenbarade för honom: "O Dawud, ta ett andetag." Dawud gjorde så och Allah talade om för honom: "Det här är den minsta av Mina välsignelser över er."
Från det här kan vi förstå meningen med hadithen som berättades av Ziyad ibn Thabit och ibn 'Abbas (ra): "Om Allah skulle straffa människorna i himlen och jorden, skulle han ha gjort det utan att vara orättvis mot dem. Och om Han skulle ha barmhärtighet över dem, skulle Hans barmhärtighet vara långt bättre för dem än deras gärningar." (Abu Dawud)
I en sahih hadith sa Allah's budbärare (saas): "Ingen kommer att räddas genom sina gärningar." Människorna frågade, "Inte ens du, O Allah's budbärare?" Han (saas) sa, "Inte ens jag, om inte Allah höljer mig med Hans barmhärtighet och välsignelser."
En människas gärningar kan inte ens betala för en enda av Allah's många välsignelser, för även den minsta av Allah's välsignelser och gåvor uppväger på långa vägar människans gärningar. Så vi måste alltid tänka på de rättigheter som Allah har över oss.
Källa: Patience and Gratitude 'Uddat as-Sabirin wa Dhakhirat ash-Shakirin'
av Ibn Qayyim al-Jawziyyah
SubhanAllah vilken gåva vi har fått utav Allah den Givmilde. Jag ber till Allah att vägleda oss alla och ge oss styrkan att föra vidare vår älskade Profet Muhammed s.a.w. Sunnah. Att vi lever med Islam varje andetag vi tar i denna dunya. Den gåvan vi fått är stor, så mäktig att vi aldrig kan förstå det helt men inshAllah känna sötman av iman. Av glädjen att ha syskon i Islam var vi än är. Min tacksamhet för att få komma till Islam är gigantisk och alhamdulillah för de syskon jag fått i samma ögonblick jag gjorde shahada. Ni är många och jag älskar er alla för Allahs skull och skulle våra vägar krossas så alhamdulillah.
Må Allah beskydda er alla och hålla er i högsta iman. Ameen.

Höja din Imaan (tro) väldigt fina och konkreta tips




1) Be extra mycket frivilliga böner

2) Läs Koran

3) Lyssna på Koran, t.ex. sôrat al-Baqarah

4) Läs mycket om tawhîd (Allâhs Enhet) och olika fatâwâ

5) Läs Koran, särskilt sådana kapitel som man har som "favoriter"

6) Lyssna på lektioner som handlar om det ämne som man kanske blivit svag inom

7) Träffa och prata med systrar (rättfärdigt umgänge stärker tron!)

8) Besök moskén (även om det inte finns några aktiviteter!)

9) Iaktta Allâhs skapelse, och låta detta påminna en om Hans storhet och makt

10) Göra dhikr (ihågkomma och nämna Allâh)

11) Fundera över Allâhs Namn och Attribut (och inte bara Hans skapelse, som vi nämnt ovan)

12) Fundera över ens synder, samtidigt som man inte ger upp hoppet utan påminner sig om att Allâh förlåter alla synder och tar emot ens uppriktiga ånger, samtidigt som Hans straff är hårt för dem som inte ångrar sig

13) Fundera över hur Koranen berättar för oss om tidigare folk som gick under p.g.a. att de vände Allâh ryggen, och Allâh ersatte dem med bättre människor

14) Gör mycket do’â´ (åkallelse)

15) Läs mycket Koran (även tolkningen av den om man inte förstår arabiska)

16) Läs om Profeten ﷺ och hans följeslagares prövningar. De gick igenom mycket för att islâm skulle nå oss, så låt oss inte vända praktiserandet ryggen!

17) Umgås med ett rättfärdigt sällskap! Skippa dem som försvagar din tro!

18) Lyssna på ens favoritkoranrecitatör samtidigt som man pysslar på hemma med vardagliga saker

19) Lyssna på Koran vart du än är; i bussen, ute och promenerar på väg någonstans, o.s.v. (Ha en översättning av Koranen i väskan så kan du läsa översättningen samtidigt som recitatören läser)

20) Lyssna på anâshîd som påminner en om Allâh och denna vackra religion

21) Lyssna på föreläsningar i allmänhet! (Tips: Shaykh Mohammad Hassan har påverkande korta klipp på Youtube)

22) Avsätt tid till religionen! Precis som du bokar in möten, träffar med vänner, föreläsningar på skolan, o.s.v., så måste du boka in tid för din religion i din almanacka! Det kan t.ex. vara: "Måndagen den 7 mars, 18.00-18.30: Läsa Koran".
http://dawahmuslimah.blogg.se/

De vill släcka ut Guds ljus med sina ord, men Gud skall låta Sitt ljus lysa med full styrka, hur förhatligt detta än måste vara för förnekarna av sanningen.
RSS 2.0